Fysikaliska egenskaper
Epoxihartser har sekundära hydroxylgrupper och epoxigrupper, och sekundära hydroxylgrupper kan reagera med isocyanater. Som en polyol tillsätts epoxiharts direkt till den hydroxylhaltiga komponenten i polyuretanlimmet. I denna metod deltar endast hydroxylgruppen i reaktionen och epoxigruppen reagerar inte.
Använd karboxylgruppen i det sura hartset för att öppna epoxiringen och reagera sedan med isocyanatet i polyuretanlimmet. Det är också möjligt att lösa upp epoxihartset i etylacetat, tillsätta fosforsyra för att värma reaktionen och tillsätta addukten till polyuretanlimmet för att förbättra limmets initiala viskositet, värmebeständighet och hydrolytiska stabilitet. Alkoholaminer eller aminer kan också användas för att reagera för att generera polyoler. Närvaron av tertiära kväveatomer i addukterna kan påskynda NCO-reaktionen.
Användningen av epoxiharts som polyhydroxikomponent kombinerar fördelarna med polyuretan och epoxiharts, som har god bindningsstyrka och kemisk beständighet. Epoxihartsen som används vid tillverkning av polyuretanlim använder i allmänhet EP-12 och EP-13, EP-16 och EP-20 varianter.
Modifieringsmetod
1. Välj en härdare;
2. Tillsätt reaktivt utspädningsmedel;
3. Tillsätt fyllmedel
4. Lägg till speciell värmehärdande eller termoplastisk harts;
5. Förbättra själva epoxihartset.
